Barngrupperna i förskolan är ofta stora; alltför stora för att kunna ge alla barn den uppmärksamhet som behövs. Som förskollärare kan det vara både svårt och frustrerande och det är många dagar som avslutas med en känsla av att inte ha räckt till, trots allt som gjorts.

Korta men äkta möten

Ett av de viktigaste uppdragen du har som förskollärare är att se varje barn – dess behov och känslor, för att kunna möta hen på rätt sätt både i lärandesituationer och som den personlighet och själ hen är. När du är omgiven av en stor barngrupp på 20-30 barn är det lättare sagt än gjort att kunna göra just det. Din egen stressnivå är också avgörande för hur pass närvarande du kan vara, då det är lätt att dras med i stressen och skynda igenom aktiviteter och andra situationer med barnen. Det är här du måste stanna upp. Stanna upp, andas djupt några gånger, släppa ner axlarna – även om det är mycket spring runt omkring dig – och börja om lite från början. Sätt dig ner med ett av barnen som kanske precis varit i en jobbig situation, se barnet i ögonen och fråga hur hen har det idag. Är det något som känns svårt eller har hen en bra känsla i hjärtat och magen? Ge en kram. Och vet du – bara genom den här lilla gesten, som inte tar så lång stund, har du sett barnet och visat att du bryr dig om hur hen mår. Även om dagarna som förskollärare kan vara stressiga så är det just sådana här små stunder som blir extra betydelsefulla för barnen. Sätt dig i nivå med barnet, titta hen i ögonen och visa att hen har din fulla uppmärksamhet även om det bara är för en kortare stund. Glöm inte bort att se både de barn som har det tufft och de som mår bra – det är viktigt att alla känner sig sedda.